en konversation på tåget och min hjärna går igång….
jag sitter på tåget på väg mellan stockholm och borlänge. datorn i knät och en kaffemugg i handen. jag försöker jobba och letar typsnitt men jag har lite svårt att koncentrera mig. på sätet snett bakom mig, på andra sidan gången sitter en man från falun, han reser i sitt eget sällskap men han ”underhåller” hela vagnen. han har nu pratat med andra resenärer konstant i 1 timme och 23 minuter. nej han gick och köpte en cola nyss, direkt han kom tillbaka så var han igång igen. det mesta är bekymmer i hans konversationer. jag stör mig på ljudvolymen och känner medlidande med de han kommuniserar med. de får inte en lugn stund. synd att jag lägger mitt ansvar i detta tänker jag och ler åt mig själv. kvinnan svarar tillbaka men mannen försöker göra annat och sitter med sin surfplatta, jag anar att han vill ha lugn och ro. vad säger det mig att jag lägger min energi i att bli irriterad över situationen? jag brukar vara bra på att stänga av. jag sorterar men kan liksom inte låta bli att höra. ibland rycks mina mungipor med och jag ler åt samtalen, ibland vill jag lägga mig i och ställa frågor. jag blir tydligen engagerad. ha ha ha! det är galet vad dyrt det är att bo på hotell, samtidigt gnäller han på standarden på det han en ggn bodde på då han och frugan var i norrköping. han jobbade i stockholm i många år, oj vilken stress det var där. jag är vanligtvis stolt över dalmålets dialekt men det gynnar inte honom i hans pessimistiska teorier. han hoppas på att få barnbarn, ja hans äldsta son är 23 nu… men men man vet ju inte vad de har för planer nuförtiden? vädret, ja det har ju varit skit. nu är vi framme i sala. paret som han har pratat med har just gått av. han köper en dricka till. nu kanske det blir tyst… nej. två tjejer som klev på för 1,5 minut sedan anar inte vilken värld som nu öppnar sig i och med att de sätter sig på plats 23 och 24, de pratar japanska och sätter sig mittemot mannen. nu har de tappat sin ”fria tid” på denna resa. eller så blir det ett uppskattat samtal. han byter dalmål till knackig engelska. nu är han geografi lärare, och han har ju såklart varit i japan. han får upprepa sina ord många ggr ibland, tjejerna förstår honom inte. volymen höjs ytterligare. på island har de vulkaner! jag undrar om hans fru är tyst av sig…nu börjar han lära dem tyska. han ser ut som en helt vanlig man i 50års åldern. rätt stilig och han skrattar och verkar snäll. MEN snälla rara hjälp vad han p r a t a r ! tur att vi alla är olika! nej maria nu stänger jag av och fortsätter leta typsnitt på min smutsiga mac skärm.